Månad: juli 2015

Skepparmössa på.

För att få de elva timmarna mellan Irún och A Coruna att kännas uthärdliga så gjorde vi en timplan i morse.

Utmhusrulltrappa ner till sjavig perrong.

Lokförare som ser ut som piloter, röker och diskuterar rutten, ute på perrong 6. Vi passagerare fick inte gå ut …

… förrän den här ”boarding-kvinnan” och hennes två assistenter (?) kom och släppte ut oss, en efter en. På perrong 6 stod ytterligare ett par stiliga farbröder som visade oss till vagn 4.

När vi kom ombord fick vi ännu mer flygkänsla. Bästa tåget hittills! Och billigaste! Heja Spanien.

Våra ”hotellrumstapas” är slut. CB har somnat. TV:n är dubbad och wi-fi är svajigt. Min bok lämnade jag kvar i Biarritz, för att lätta på bagagevikten. Vi bor vid en gränsstation vilket gör gatan utanför ganska så ocharmig. (OBS. Jag hade

aldrig lämnat CB ensam, dock släpat med honom ut, om området varit kul.) Återstår endast att posta andrasorteringen här. Och sova. Och drömma om La Coruna.

Lunchtapas. Skinkor i långa rader.

Vår härliga terrass.

Vår korridor.

Ja, som ni redan sett på insta. Vi är helt paffa. Vi skulle ju komma fram först. Och istället ligger vi i ett jätterosablommigt hotellrum i Irun. Alltså enligt vad vi trodde skulle de i BÄSTA FALL vara framme torsdag kväll.

Vi får gratulera dem till ett mycket väl utfört lopp. Vilket ni som följer insta och redan kan er fabel, instämmer i, inte sant?

Ps. Tja = Älskling!

Åka tåg, åka tåg.

Brest-Paris 6h

Paris-Biarritz 6h

Biarritz-Irun 0,5h

Och imorgon: Irun-La Coruna 11h

Vi måste vidare. Ni vet väl förresten att vi bokar våra etapper från en dag till en annan. Så igår visste vi inte vart vi skulle efter Biarritz. Ett väldigt härligt sätt att resa på, och liksom surfigt. (Och dyrt!) Nu vet vi i alla fall att nästa stopp blir Irun, bara en halvtimme med tåg, över till spanska sidan. Väl där ska vi försöka få tag på biljetter till ett nattåg till La Coruna. Kanske. Vi får se.

Ps. Alice lämnade oss i Paris, om ni undrar.

På tal om VHF så har vi ovärderlig nytta av dessa tre rackare.

Överst en handhållen VHF som vi ropar viktiga riktiga saker till harbour masters och andra med. Den har Anders fått av en kompis. Tack den kompisen!

Nederst ett par grymma walkie-talkies som CB fått av mormor. Med dem ropar vi på varandra, om några åker i land med jollen till exempel. (Och då ropar vi Bröli till pappa kom. Snott från det geniala barnprogrammet Pappas pengar.)

Vi har ingen VHF med oss men vi anropar ändå. Segla fint och säkert lilla kattan! Var än du nu är.

Vi älskar fransk mat och fransk kultur, ja allt med detta land. Men ibland måste man få trilla dit på en riktigt god cheese-bacon-avocado-burger och en Bud.

Vi åt ännu slafsigare än vanligt, till råga på allt.