Idag fick jag sällskap! Mycket trevligt. (Men tro inte att det är tryggare att springa med denna man, än att springa ensam – nä, jag minns  till exempel när vi sprang från Zambia till Zimbabwe minsann, jättekul, mitt på dan, lite varmt kanske men äsch. När vi skulle tillbaka till Zambia, och vårt hotell, var det inte lika kul. Inga pass? Inga pengar? Inget hotellkvitto?

Nåja, idag blev vi sandblästrade i stormen på vägen västerut, och på vägen tillbaka fick vi springa uppe på vallen (ja, vi kallar den ”intervallen”) eftersom det inte längre fanns någon väg kvar. (Extra högt tidvatten idag!)