Sju par träningsshorts, sju träningslinnen och sju träningsbhar. Om jag skulle vilja träna varje dag en hel vecka och inte ha tvättmöjligheter. Vilket skämt. Och så fick vi inte plats med CB:s gummistövlar. Som han verkligen hade behövt här i Portugal. Jag skäms. (Och ja, träningskläderna ligger orörda, numera fint och platt staplade i den trånga garderoben. Som för övrigt även innehåller min vita smoking. MAN VET JU ALDRIG!)
Nya läskiga bilder på barn i hög rigg.
Juldag som vardag, ständig skola är det. Här får Bianca en genomgång av startmotor och diverse kopplingar. (Jag kan inte vara så detaljerad, eftersom jag själv inte tagit denna lektion. Ännu.)
I alla fall så är det tur att vi har våra små förströelser.
Och förberedelse. Och väntan på att nya, hårda, SYDLIGA, vindar ska blåsa förbi så att vi kan ta oss till Cascais (Lissabon) utan att kryssa. Och/eller hamna i storm.
Under tiden vi väntar på väder så passar vi på att öva. För det kommer kanske en dag, när vi måste överleva utan att kunna gå till frisören. Till exempel.
En favoritlunch vi har här ombord, när det är goda tider (dvs. finns en affär inom gångavstånd), är bondomelett (här utan skinka, dvs. snarare en tortilla) med blandad sallad. Men har ni tänkt på hur tunga ingredienserna till detta är att släpa hem? Potatis? Ägg? Ost? Morötter? Tomater? Osv.
Och när jag häller spadet av bönorna rakt ner i vasken så känns det som, ja, nästan som att jag vaskar champagne helt enkelt. (Måste komma på något smart att använda det där spadet till. Eller! Nu kom jag på! Jag kan hälla av spadet redan i butiken!)
Nä, tacka vet jag pulvermos och russin och såna lätta grejer.
Vi ligger i vattnet och har pyntat för jul. Det är lite gungigt i hamnen men stämningen är på topp. Nu känns kattan som vårt hem igen.
Maximal vattennivå i och med regn, vågor som slog in över piren, och extra hög flod på grund av nästan fullmåne. Idag åkte hon i. Rullade i själv faktiskt. Eftersom de tappade henne. Men allt gick bra! Lite fortare än tänkt bara.
Idag har några av oss haft en liten humörsvacka. Båten kvar på land, prognos som visar motvind, motvind, motvind, trångt ombord eftersom alla segel och annat jox ska ligga inne tills vi är i sjön …
Och lite hemlängtan. Hur ska förresten julafton bli? Den första utomlands någonsin för både Anders och mig. Och barnen naturligtvis.
Bara för att förstärka melankolin så såg jag den ledsammaste julskulpturen jag någonsin sett. På en skolgård i närheten. Nog för att jag är skyldig till många misslyckade ”skapa-projekt” i min lärarkarriär men PET-flaskor? Målade inuti? Ihopsatta till … Ja, vad?!
Uppmärksamma läsare la märke till att vi målat kölarna, skroven och rodren i en snygg atlantblå nyans. (Så kallat bottenmålat. Sabla slitgöra är det men nu är det klart.)
Och putsat propellrarna har vi också gjort.
KATTALOSS 