


Nu åker vi! (Inte igår som jag skrev på insta.)
Vi känner oss så redo som det går. Vi har köpt jättemycket mat och vatten. Och en transoceanisk livflotte. Åkt lite rulltrappa. Sagt hej då till seglarbaren.
Hörs i Västindien!



Nu åker vi! (Inte igår som jag skrev på insta.)
Vi känner oss så redo som det går. Vi har köpt jättemycket mat och vatten. Och en transoceanisk livflotte. Åkt lite rulltrappa. Sagt hej då till seglarbaren.
Hörs i Västindien!
Långsegling på gång, för dem det nu blir som hänger med. I alla fall så känns det inte som vi gör något särskilt annorlunda än vi brukar, när vi ligger i hamn. Det vill säga: bär ombord asmycket mat, tvättar (usel tvättstuga här, och svindyr!), städar båten ut- och invändigt samt reparerar trasiga grejer. Och pluggar. Och tar många raster.
Ibland slår det oss att det är lite längre än vanligt vi ska segla, när vi kastar loss denna gång. Men vet ni, det är dagligen någon som drar iväg mot Västindien härifrån, så man blir automatiskt van vid tanken faktiskt. (Och nu vill Alice iväg. Surfen har blivit dålig här nämligen.)
Just nu är förutsättningarna för att sticka iväg goda. Men vi behöver några dagar till att kolla diverse. Jo men faktiskt. Samt fatta beslut om besättning förstås.
Man kanske inte kan flytta på födelsedagar hur som helst. Men vi kom på, att vi byter plats bara! På födelsedag och namnsdag!
Vi vet ju inte om vi är på något lugnt och trevligt ställe den 13 februari, allihop tillsammans. Så för att vara på den säkra sidan, och inte slarva med en mycket viktig nioårsdag, så firade vi stort idag.
Och vi har ändå namnsdagen kvar att fira!





Första produktplaceringsinlägget! OBS. Jag är ändå neutral.
Dessa klädnypor för mantåget är sjukt stabila. Nästa gång ska ni få se dem ”in action” som man säger.
Ska det vara så ska det vara Fix Clip.
OBS 2. Vi är öppna för mer spons. Var inte blyga!
Det verkar vara

utanför marinans pir det händer. Den här oljeriggen är galet väl upplyst. Och en måne på det.

Militärhelikopter som patrullerade hamnen under en god halvtimme imorse. Kul! Ja alltså, hoppas att allt är lugnt och så. Inga ubåtar här va?
(Men visst ser det ut som att den fastnat lite gulligt i vårt spinnakerfall?!)

Jag orkar nästan inte skriva om detta: i skuggan av båtmacken, som ligger 50 meter från vår båtplats så KRYLLAR det av enorma kackerlackor. Vi vet det för ibland är en grind stängd som inte vi har passerkort till och då måste vi klättra runt just där.
Det kanske är tramsigt och orättvist och det ena med det tredje men jag är så fruktansvärt rädd för kackerlackor. Det kryper i mig bara jag skriver ordet!
Bara så ni vet så är de INTE välkomna i min ark. Jag tror ABSOLUT att jorden (efter nästa syndaflod då) klarar sig utan dem, råttor och fästingar. (Sannolikheten att de hittar ombord är väl dessvärre 100%.)
Nej! Jag har ABSOLUT INTE kunnat förmå mig att ta ett foto av dem. Trots CB’s övertalningsförsök. Men jag (som är min egen terapeut och psykolog) har skaffat ett par shorts som ska hjälpa mig av med den värsta skräcken. (Naturligtvis bara trevliga kryp på dem. Någon måtta för det vara på terapin.)


Nya grannar varje dag. Vilket betyder att vissa faktiskt kommer iväg härifrån. Anyway. Det HÄR är naturligtvis vår nästa båt. En 80 fots fabriksny färdigutrustad partykatamaran. Ska nu transportseglas över till Västindien.
Som sagt! Svärfar är här med sina kompisar

och träningsrejsar. Superkul! (Och en gång om dagen seglar han förbi och tittar till oss/följer upp att vi gjort det vi sa att vi skulle göra.)

… har tatueringar. Numera även vi! (Bestämt sedan länge att vi skulle göra om och när vi kom till Las Palmas.) Jag valde fiskben på underarm. De andras får ni se en annan gång.