Anders drar igång motorerna, en 29-hästars Perkins per skrov. Vi kollar vilken/vilka av linorna, av de som håller oss fast i bryggan, som det är mest tryck på, beroende på vindriktning. Vi lossar och tar ombord de andra. Idag behövde vi ha en lina som hindrade båten från att tryckas bakåt av vinden.

Vår båt har stort vindfång, dvs stor yta för vinden att trycka på, så det är alltid lite nervöst att lägga loss när det blåser mycket. Gör man fel så brakar båten in i bryggan!

Sista linan, den med hårdast tryck, är fäst i båten. Sen ser man till att ha den runt ett fäste (en knap, påle eller ring) på bryggan, så att man kan stå ombord och hålla i andra änden av linan. Anders gasar på och i rätt ögonblick drar man linan ur bryggfästet – det gäller att inte trassla till det. Man får också passa sig så att inte linan hamnar i vattnet, inte bra om den fastnar i propellern!

Upp med fendrarna, samla ihop alla linor och sedan dags för nästa hamnmanöver som är att hissa segel. Man hissar segel redan inne i hamnen i skydd av vågbrytare/pirar. Det gör man eftersom: 1. om det skiter sig med motorerna så har man styrmöjlighet med seglet, 2. det är mycket lättare att hålla båten i vindöga, dvs styra spikrakt mot vinden så att så lite vindkraft som möjligt trycker på någon sida av seglet, när det inte är höga vågor.

Idag höll Alice båten i vindöga (svårt med mycket vind, grund hamn samt strömt!) medan Anders hissade seglet.

När vi sedan tuffade ut i 2 knops fart, dvs knappt någon fart alls pga kraftig motsjö och motström, med motorerna igång samt segel uppe, så låg en pråm och släppte slam precis i utloppet (trångt!).

Lektion slut.