Den här sträckan var läskig. Vi surfade på höga medvågor i hård vind (40 knop), och förr eller senare vet man, medan man rider där på vågtoppen, att vinden kommer att ge en en liten extra putt, så att man störtar, rutschar, dyker. Och det är faktiskt extra läskigt att dyka med en katta. (Trots att kapten varit rådig och inte fyllt de främre färskvattentankarna. Tack och lov.) Skroven är väl okej dykformade, men ni vet överbyggnaden/salongen som är det som är mellan skroven, det tar i med en SMÄLL. Och man tänker var tjugonde sekund att nu sprack hon. Nu är vi två.

Vi som just då befinner oss i babord får köket med på vår sida. Men andra skrovet får nödväskan. Och VHF:en.

Bilderna visar lugnet före. Och lugnet efter.