Månad: februari 2016

Tårarna blir till en flod, där minnena simmar och hoppar och skvätter.
Man kan titta på dem och skratta. Se så roliga minnen! säger man och pekar. Kommer du ihåg den där till exempel?
Och då gör alla det. Och allt känns bra.

En liten stund.

Tills ett moln skymmer solen och på bara ett ögonblick har de roliga minnena skingrats och floden har blivit kolsvart. Det går upp för en hur djup den där floden egentligen är.

Snälla pappa bli levande igen, är plötsligt det enda man kan tänka.

Fast man vet att det inte går.

Snart drabbar

den även oss tror jag.

Efter att ha valt bort romprovningen etc. så var vi utsvultna. Vi tog bussen till närmaste ort, som var Speightstown, och provade en (sen) lunchburgare där. Inte som hemma i vår strandbar, och dubbla priset. Men alltid kul att se sig omkring såklart!

Imorse valde vi bland sju sevärdheter här på Barbados. Att besöka en historisk sockerplantage tillika romdestilleri, som såg ut som det gjorde på 1600-talet, vann. Vi åkte kommunal buss till norra delen av ön (det tog 1 h 40 min), gick och gick, gick lite vilse, hittade! (bakvägen) hann se och fota några roliga saker … Innan vi blev vänligen ombedda att betala inträde. Som var hutlöst dyrt. Visserligen ingick romprovning (även tjejerna behövde betala fullt pris med rompaket och allt) och guidad tur. Vi avstod. (Inte ens gå in till kafét och äta fick vi.) Nåja. En annan gång kanske.

Det vi hann se var vackert och intressant, även om kolonialtiden i sig är en dyster historia.

Inte minst var bussresorna spännande.

Varje morgon vid sjutiden är ett gäng killar ute och rider sina hästar i vattnet. Alltså. I. Vattnet.

På vägen ut till oss (ca 200 m) så simmar ryttaren först. Jag antar att hästen inte hade valt att simma ut annars. På vägen tillbaka till stranden så hänger ryttaren bakom. Vi väcks av hästens flås. Hoppas att de gillar att simma. Det verkar så.

 

Vad kallas detta?

Cruising-skeppen stannar en dag eller två, sedan vidare enligt rutt. Vi känner oss så tacksamma över att ha egen båt, och kan välja själva vad vi gör och när. Men cruising-turisterna tittar på oss som om det är synd om oss.

Här passar några målare på att bättra på skrovet medan passagerarna svettas på the Town Tour. På kajen intill står ett steel band och spelar calypsofierade covers, dessvärre drunknar många av tonerna i dånet och gnisslet från maskinerna i arbete, vid ett lastskepp alldeles bakom.

Intas här. Med grillad ananas och het sås. Del-fucking-ishious. Och Deputies som vi ersatt Banks med (eftersom det är den billigare av de lokala ölen).

Men nu ska Pirate Cove tyvärr turistanpassa sig – bygga ut samt starta solstolsuthyrning. 400 stolar inköpta. Och parasoll.

Så om ni vill hinna hit medan stranden ännu är tom och Bridgetownborna själva hänger i baren så är det bråttom.

 

 

Världens sista skruvdocka, dvs. skruvdriven båtupphissarbassäng finns här i Bridgetown Barbados. Jag tycker inte att ni behöver åka hit för att se den. Kolla på bilderna här bara, så kommer ni väldigt nära live-upplevelsen.

(På utemuséets uterestaurang har de skugga, fläkt, bra wi-fi, trevlig personal, ok fish cakes, samt många lediga bord (typ alla), så där brukar vi sitta och plugga på dagarna.)

En fender blir en trampett (se förra inlägget) och två färgglada disneybollar blir fendrar. Det är så världen går runt.