Månad: februari 2016

Samtidigt som solen gick ner i aktern så gick fullmånen upp i fören.

Kuriosa: Här i Barbados har de ställt sina klockor så att solen går ner klockan arton, och upp klockan sex. Redan tio över sex på morgnarna, är det full aktivitet på stranden (men bara locals så dags, turisterna kommer vid tio).  Redan vid sjutton blir det helt tomt, sånär som på eventuella dans- och rhum punchsugna som man kan höra ända in på småtimmarna.

Ikväll är det förresten ovanligt tyst i bukten, eftersom det stora partystället verkar ha stängt på måndagar.

Vi skulle flytta in i marinan idag men ändrade oss när vi var där inne (för varmt och för meckit med smal broöppning). Så vi lyckades snacka till oss att få fylla vattentankarna på partykatamaranbryggan istället. Sen fort ut igen. Puh. Här har vi nyss lagt i ankaret igen. På samma plats som innan.

Ska jag gå in i en vägg någon gång så är det den här.

Väggmålning pågår. På husvägg som inte längre har ett hus att hänga ihop med.

Turkost vatten och vit sand, palmer, calypsotoner, en kall Banks eller ananasjuice i strandbaren. Och så rinner tårarna på oss i tid och otid. Som att vi har något läckage bakom solglasögonen som skulle behöva tätas. Folk tittar bekymrat. Behöver ni en slangklämma till den där läckan?

Kontrasternas kontraster. Drömresa i sorg.

Vi tänker på pappa/morfar/svärfar i allt vi gör här. Så på ett sätt är han mer närvarande än annars i våra tankar. (Ni andra har fått kliva åt sidan.) Men jag säger som mamma: man hade velat att han skulle få höra det. Få höra de minst hundra sakerna som vi sett och upplevt här under veckan som gått, som vi vet att han skulle tycka var särskilt roliga och intressanta.

Få veta hur mycket han betydde för oss och många andra.

Ibland funkar det att tänka att han är den där fågeln vi såg när vi fick beskedet via satellit med 500 sjömil kvar till land. Eller havssköldpaddan här, som kommer och sticker upp sitt huvud som ett periskop och glor på oss då och då, innan den dyker ner och gör vad havssköldpaddor gör. För om han är det så ser han ju vad vi gör.

Ibland funkar det inte.

 

 

Vi är framme efter 16 dygn till havs. Men vi är ledsna eftersom min pappa hastigt rycktes bort från jordelivet medan vi seglade som bäst. På sin 64-årsdag, som även är CBs nioårsdag.