Månad: mars 2016

Gudfar surfar drake och vi står på stranden och gapar.

Här i en klippskreva bredvid en strand bor den riktiga Robinson Crusoe. Tror vi. I alla fall på fredagar. 

Vi bor på en båt som man kan se genom en buske. Alla dagar.

Kameran i min nya mobil får betyget sådär.

CB och ny vän är i färd att börja sabba för franska vattengymnastiserande pensionärer genom att simma runt under vattnet mitt bland dem. Jag tog ett foto men valde sedan att låtsas inte se, valde att inte be dem låta bli, eftersom det var ett så sjukt roligt upptåg.

Uttalas Beck-way.

Vi har kommit tillbaka till Martinique, efter den sorgliga men vackra veckan i Stockholm. Vi har flätat håret och kastat loss från Martinique (se bilderna).

Vi har kommit till St. Lucia och där passade jag på att snorkla med min mobil i ett EJ VATTENTÄTT fodral så den är helt kaputt. Vi har kastat loss från St. Lucia.

Vi har kommit till St. Vincent och Grenadinerna och ligger nu ankrade i Bequia. (Trevlig plats!) Jag har köpt en ny mobil, den billigaste de hade. Jag kan inte ringa eller messa men instagramma och blogga, när jag har uppkoppling.

Sorg är en bojsten som sjunker till hjärtats botten och lägger sig tungt tillrätta med en dov duns.

Sorg är en boj som färggrann och glad guppar på hjärtats vågiga yta.

Hopp. Gupp. Dopp. Upp igen. (Den gungar lite jämt och samtidigt lite ryckigt.)

Sorg är en kätting och en lina som håller boj och bojsten samman.

För att du ska hålla samman.

Bojstenen, den ligger där den ligger, där i djupet. Jo visst, den nöts ner och blir till sand. Men det tar exakt 1000000 år (det finns uträkningar på sånt).

Bojen guppar outtröttlig. Outtröttlig. Dansar. Guppar. Vågar synas. Måste synas!

Kätting och lina håller. De bara gör det. De håller.

Du håller.

 

Ps. Sorg är såklart en massa andra saker också men nu blev det här liknelsen med bojstenen.

 

När vi kommer hem till Sverige igen så ska jag måla vårt radhus exakt såhär. Påminn mig om det när jag står där på Bygg-Ole och bläddrar bland ljusgrå nyanser.