Sorg är en bojsten som sjunker till hjärtats botten och lägger sig tungt tillrätta med en dov duns.
Sorg är en boj som färggrann och glad guppar på hjärtats vågiga yta.
Hopp. Gupp. Dopp. Upp igen. (Den gungar lite jämt och samtidigt lite ryckigt.)
Sorg är en kätting och en lina som håller boj och bojsten samman.
För att du ska hålla samman.
Bojstenen, den ligger där den ligger, där i djupet. Jo visst, den nöts ner och blir till sand. Men det tar exakt 1000000 år (det finns uträkningar på sånt).
Bojen guppar outtröttlig. Outtröttlig. Dansar. Guppar. Vågar synas. Måste synas!
Kätting och lina håller. De bara gör det. De håller.
Du håller.
Ps. Sorg är såklart en massa andra saker också men nu blev det här liknelsen med bojstenen.
Fin beskrivning. En vän kan vara en liten båt som kommer och lägger sig vid bojen och följer med i guppandet 🚣
GillaGillad av 2 personer
🙂
GillaGilla
❤️🙏
….Eller som en våg…. Som man måste dyka igenom för att ta sig igenom sorg och smärta…..❣
GillaGillad av 1 person
Du är fantastisk med dina ord. Dina ord är din styrka, för dig själv och andra. Fortsätt ….
GillaGillad av 1 person
Tack. ❤️
GillaGilla
Det var en fin beskrivning som hjälpte mig. Och visst, konstigt nog, vi håller.
GillaGillad av 1 person
Tack. ❤️
GillaGilla
Vad fint du skriver Katta! Fick precis veta av Jen, vad tråkigt och sorgligt, ja jag vet ju hur det känns då samma sak hänt mig alldeles nyligen. Dina vackra ord peppar mig också. Stor kram till dig och familjen❤️
Camilla
GillaGilla