Öar bakom. Framför: bara ett rev, som fungerar som vågbrytare, och skyddar denna unika ankringsplats från det stora atlantiska världshavet utanför. Vilt. Vackert. Många havssköldpaddor!

Påskafton. Vi tog jollen ända fram till revet, och gjorde fast den på en boj som fanns för ändamålet. Sedan hoppade vi i hela familjen, för en traditionsenlig påskasnork. (Ja, det här var första gången på den traditionen.) Det var inte ens strömt! Skönt att vara på rätt sida om hajgränsen, också, låg jag och tänkte. Fin upplevelse på det hela taget.

Obs. På de här nedre bilderna dyker Anders och Alice bara för att kolla ankaret.