Vi ligger ankrade som enda båt utanför en liten övergiven, folktom strand. Ser ni kattan? Inte den vackraste beach vi hittat kanske men den är vår. Två morgnar i rad har vi hängt här, sprungit av oss, badat, paddlat, snorklat och … hängt. Välbehövligt. Fridfullt.

Men idag när vi roat oss en bra stund så såg vi ryggfenor röra sig bara 20 meter ut. Flera gånger dök de upp! Vi slutade bada. Men vi vågade paddla ut med gummijollen för att ta en närmare titt. Modiga Alice låg bakom, på sin bräda och kollade i vattnet med cyklop. Vi tror kanske inte att det var hajar. Men ändå. Hu.