






Springa upp för en backe. Ta en miljon foton av utsikter och gamla fort och liknande. Springa ner.







Springa upp för en backe. Ta en miljon foton av utsikter och gamla fort och liknande. Springa ner.

Vanligtvis sitter vi bara ner på rumpan när vi är på stranden. (Länge sedan vi slutade ta med handdukar och sånt tjafs.) Men den här dagen tänkte vi slå på stort och hyra solstolar och parasoll och hela midevitten. Ja, det var alltså innan vi såg vem som jobbade i uthyrningen just den här dagen. Med mycket mörk röst förklarade han att priset på stolar just gått upp med 2000 procent. Så, den här dagen satt vi inte ens på rumpan. Vi backade ner till jollen och åkte hem och låste alla luckor.

Om gud är en japansk origamikonstnär så är det här pappersbollen han slängde i papperskorgen. (Alltså allvarligt: ursäkta min okunnighet men är det någon som vet vad detta är? Hönshuvud fastsatt på fyrdubbelt så stor kropp som en normalhöna. Samt ett helt annat läte – superpipigt!)

Beträd ej över huvud taget eftersom miljoner år av vågor har gröpt ur ett hålrum under denna klippa så att den vilket årtusende som helst nu, kommer att brytas av och störta ner i havet.


Vi skulle ha tagit med tvål, schampo, balsam, rakhyvlar, tandborstar, smutstvätt och dunkar!


Om gud är en japansk origamikonstnär så är pelikanen den där fågeln han liksom vek på fel ställe.

Vid Ilět du Gausier var det överraskande populärt att simma de 800 metrarna över till lillön, och sedan tillbaka. Både ensamma och i grupp kom folk plaskande förbi kattan, med varierad teknik och hastighet. Barn och gamla, morgon och kväll. Kul tyckte vi! (Men simmade själva bara halva sträckan.)

Ps. Alice säger att hon såg en haj strax utanför, när vi seglade iväg härifrån imorse. Tror ni henne?