Idag var en sån dag som vi kanske lite gått och väntat oss skulle komma.

Vi lättade ankar från vår paradisbukt för att åka in till huvudstaden och handla mat, inte mer än 5 sjömil dit. Ganska mycket vind. Vi gick nära land, mysigt, fint. Enligt sjökortet gick det att gå innanför musön (som från andra hållet blev grodön men hette hökön.) Det gick inte. Vi gick i och fastnade. Vi la back. Några minuter gick. Det kom svall. (Tack den som drog upp svallen.) Vi kom loss.

I viken inne vid storstaden fanns skyddad ankringsplats utmärkt. Vi la ankar tre gånger på olika platser innan vi gav upp. Vi draggar aldrig annars men här var det omöjligt att få fäste! Anders fick hovra istället, medan Bianca skjutsade mig och Alice till bryggan utan stege.

Vi gick in i en butik i hamnen, sa goddag, finns det en mataffär i närheten?

Nej.

Ok. Var ligger närmaste mataffär då?

Ska ni gå? Det går inte.

Ok. Om du ändå skulle vara tvungen att säga var närmaste mataffär låg, vad skulle du säga då?

Det är den där borta i andra änden av hamnen.

Tack. (Det var en kilometer dit, dvs tog tio minuter att gå.)

Vi köpte blomkål och lite annat och drog sedan snabbt från den kassa viken tillbaka ner till den där vi låg innan. (Jag tyckte att Anders skulle chansa och gå innanför grodön/musön – det är säkert högvatten nu! hetsade jag. Men han styrde utanför den här gången.)

Ja, och nu blåser det nordost eller ostnordost så vi får nog lov att strunta i Barbuda verkar det som.