På St Barth var det en sådan där stämning ni vet, som gör att man vill elda upp sina blekta sunkshorts och ta på sig sin blommigaste klänning. Gömma undan öl och fulsugrör och istället flasha med böjda partyditos och champagne. Servera jordgubbar med nonchalans, som om det var självklart att man varje dag hade tillgång till hur mycket jordgubbar som helst.

Ja. Vi når inte alltid ända fram. Ständig ryggsäck med överlevnadsutrustning borde ha bytts mot Hermes-tote. Och vi måste öva på att äta jordgubbarna med samma nonchalans, inte kasta oss över dem som skeppsbrutna med skörbjugg.