När vi hade gått förbi hela nudiststranden och en jättelång hyperaktivitetsstrand (fallskärmar och skotrar och badringar och banansoffor och dyra buffėer och faan och hans moster) så hittade vi ett tomt ställe långt bort. Bianca hade hunnit bli sjuk längs promenaden (kanske delvis p.g.a. av over load av intryck, se ovan). Hon var huttrig och beställde te. Servitören trodde inte sina öron. Han var tvungen att ta av sig tröjan och sporta sin tatuerade, muskulösa, solbrända rygg. Så varm blev han bara av tanken på te. Te?!(Tepåsarna var slut. En tjej som letat i femton minuter kom och beklagade att de tyvärr inte så ofta fick den beställningen. Hon tog förresten över efter den överhettade killen som istället hade satt igång med att flytta solstolar fram och tillbaka framför terassen/Bianca.)

Här på bilden dricker Bianca trettiotvågradigt vatten (eftersom de serverade vattnet först, innan tjejen ens börjat leta efter tepåsarna, så hade det hunnit bli rumstempererat) med citronskiva och socker.