Bianca unnade sig att hyra solstol häromdagen. Eller en hel trave med solstolar var det faktiskt, så att hon kom upp ordentligt och fick bra utsikt över Columbier. Vi andra satt med rumpan i sanden som vanligt, och sneglade avundsjukt på hennes glassiga läge.
Inte bara har seglingen gjort oss mindre intelligenta. Det har också blivit så som det kan bli i såna här mikrosamhällen som kämpar för överlevnad (jfr Flugornas herre) – vi är numera utstuderat taskiga. Som här, på Päronöarna, när vi sa till våra gäster att det är säkert jättebra och mysigt att snorkla på revet i skymningen, även om sikten inte är den bästa. Ja. Gör det ni så stannar vi här lite grand och fixar med något ombord så länge.
Kanske lite apropå förra inlägget. Vi lekte kurragömma ombord härom eftermiddagen.
Vi försöker fånga (eller hitta!) och äta mycket fisk nu för vi vill bli smarta innan vi åker hem om en månad. Långsegling gör en nämligen mindre klipsk. Det är allmänt känt. Så fisk behövs.
Vi firar Bertildagen med att segla till (-baka till) St Barth. (Där ligger vi bra till för en segling till St Kitts på torsdag. Inte många seglingar kvar nu. Buhu.)
Här på stranden ligger ett hus. Insyns- och utsiktsskyddat. Alice funderar på att lägga ett bud.
Typiskt att Bianca kollar åt fel håll när man efter språngmarsch toppar med lutande-tornet-tricket.
Vi gillar alla hudfärger-konferens i det enda svala rummet som fanns ledigt.
Trevligt på många vis. Bland annat får CB chansen att ställa frågor till någon piggare än medlemmarna i crew Katta3. Hur går en organtransplantation till? Varför får man inte göra kläder av människohud?
Osv. x 1 000 000.
Kom bror. Låt oss gå en promenad på stranden bror.
KATTALOSS 