Några sparvar lekte vid bommen. Sedan kom en mås. Det var fint.

Några sparvar lekte vid bommen. Sedan kom en mås. Det var fint.

Vi körde ett litet spontant rorscharchtest till (den alkoholfria) sundownern. Anders såg en val. Jag såg ett får. Jag har inte läst psykologi men jag är ganska säker på att det här betyder att Anders snart kommer att behöva göra ett val, och att jag kommer att få någonting. Iiihhh. Can’t wait!

Och som man gör när åskvädren drar förbi utanför bukten, man skickar upp en åsk-utkik i masten. Eller? Är det verkligen så man gör? Var det tvärtom kanske?

Anders fick meckarsug, ville skruva, slipa och smörja. Vi lät honom. Och drog till strands. När åskan närmade sig, åkte vi hem. Ironiskt nog, eftersom segelbåt inte direkt är bästa platsen då.





Jag hittade en backe. Försökte muta Bianca att köra backträning med mig. Hon är klok och tackade nej. Klockan var trots allt tolv på dagen. Jag körde ändå.
På fjärde varvet såg jag stjärnor blandat med svarta hål. Jag har inga minnen från femte varvet. Efter det krälade jag till jollen och vattenflaskan.
Varv sex till tio gick långsamt uppför, desto snabbare att rutschhalka nedför i glidpulvret och rullkrosset.
Sedan, ett mirakel. Det blev mulet! Från ingenstans kom kraft till fem varv till.
Detta är ett inlägg som hyllar moln och mulet väder. (Som jag kommer att få ångra att jag skrivit.)




Vi har seglat ca 18 sjömil norrut till ett trevligt ställe, just söder om huvudstaden. Fortfarande Antigua.





Nu har vi ätit vegetariskt i två dagar. Det var ju länge sedan vi fångade någon fisk. (Och vi orkar inte mer bacon.)
Lustigt nog har vi även slut på frukt. Så i fruktnätet ligger en plastfisk. Ja, det var värt att skriva om tycker jag.

Ok. Vi är lite imponerade av denna skönhet. Men nu har hon skakat av sig oss, en gång för alla. Tror hennes besättning i alla fall.

Alice ser ut som om hon varit på en liten shoppingrunda (i ett varmt land) när hon och jag i själva verket just överlevt att klättra både upp och sedan ner för en hög, vass, farlig korallklippa. Och snårig. Vi kunde nästan inte komma ner!




