En landsköldpadda med lunchrester i mungipan var tillsyningsman i naturskyddsområdet runt Anse Columbier. Ordning och reda. Gäller att inte ha bråttom för då kan man snava och trilla ner för stupet.



En landsköldpadda med lunchrester i mungipan var tillsyningsman i naturskyddsområdet runt Anse Columbier. Ordning och reda. Gäller att inte ha bråttom för då kan man snava och trilla ner för stupet.



På tal om haj. Från Columbier kunde man gå en mycket fin hajk ända till Anse Flamands.







Norra St Barth. Columbier. Fint! Fin snorkling! (Alice såg en haj. Den drömde hon mardrömmar om.)



Ta fram ett förstoringsglas så ser ni oss.

Knalla runt. Kolla båtar. Köpa en jojo efter noggrant övervägande. Plåta något snyggt. Snacka lite med en gast från Göteborg.



Bad. Flådig regn-cape får tjäna som mobil omklädningshytt. Plane spotting. Lite surf. Medhavda finbaguetter på en strand med riktig off season-känsla. Exklusiv smoothie på flaska.
En förmiddag i St Jean på St Barths ostsida.







På St Barth var det en sådan där stämning ni vet, som gör att man vill elda upp sina blekta sunkshorts och ta på sig sin blommigaste klänning. Gömma undan öl och fulsugrör och istället flasha med böjda partyditos och champagne. Servera jordgubbar med nonchalans, som om det var självklart att man varje dag hade tillgång till hur mycket jordgubbar som helst.
Ja. Vi når inte alltid ända fram. Ständig ryggsäck med överlevnadsutrustning borde ha bytts mot Hermes-tote. Och vi måste öva på att äta jordgubbarna med samma nonchalans, inte kasta oss över dem som skeppsbrutna med skörbjugg.
Svensk koloni i 100 år och det kunde man se spår av. Fler än av indianernas tusenåriga närvaro på ön. Märklig känsla.
Numera franskt. Välordnat. Vackert. Charmigt. Men utan den där verkliga karibiska pulsen.




Roligt lotteri att tulla ut ur Antigua. Tre dörrar. Tre små mini-offices. Tre uniformerade tjänstemän som lurigt nog gick in och ut och bytte rum med varann. Efter en lång stund kom Anders underfund med i vilken ordning man skulle öppna dörrarna och vilka papper man skulle få kopierade av vilken myndighetsperson.
När jag har bättre wifi ska jag visa er St Barth, som var fint. Nu sitter vi på Yacht Cluben i Sint Maarten och kan meddela följande: vi seglar inte till Bahamas och USA. Vi hänger här i området St Martin, Anguilla, Saba, St Kitts fram till sista juni då det är dags att orkansäkra båten dvs surra fast henne på land. Sen får vi se. Mer om detta också vid ett annat tillfälle. Over and out.