O
På Alice födelsedag blev det långfärd till fots! Vi gick fem kilometer söderut. Det var varmt och vägrenen var mycket smal (obefintlig) men vi gillar ju att gå och gå långt och sen … kanske … man vet aldrig … komma fram!
Och få bada! Och dricka! Och äta!
Här på Martinique har de vådligt vackra tuppar som lurar i träden på allmänna platser. Alltså. Tuppar som tar sig en tupplur där inne bland löven, på eftermiddagen, så att de inte tuppar av i hettan. Äh, jag lägger ägg va.
På restaurang: hitta lämplig, avsides loungemöbel. Somna omedelbart. OBS. Ha en katt som ser efter dig, om ut i fall att någon skulle få för sig att försöka väcka dig.
I tisdags blev det varken av med något byte av ankringsplats eller någon lång vandring till Les Salines.
Istället ägnade vi förmiddagen åt ett välförtjänt, uppfriskande familjebåtgräl (mest de vuxna) och på eftermiddagen besteg vi ett berg som de stakat ut en helig vandring upp för. Det var vackert och intressant. Man fick läsa små kristna berättelser längs den branta, slingriga leden.
Tvära kast och kontrast blev det av den dagen.
Som det är med heliga berg så kan ingen vara ovän efter att man bestigit dem.
Till dig ger jag (bara en bild av, men var glad för det!) Barbados specialrätt fiskkakor. Som CB och jag först tänkte var någon sorts kakor kakor, men det visade sig vara bollar av fisk och potatis och kryddor med frityrsmet kring. Jättejättemättande är de.
Hoppas att du får någonting godare på din födelsedag! ❤️
(Om jag hittar en tårta någonstans här på Martinique så ska jag lägga upp en bild av den istället.)
Grattis på födelsedagen lill-lillasyster. Här får du njuta av en rolig bild när Anders har lustig frisyr, a la Stromae, signerad Bianca, och samtidigt hissar vår private signal, som du har designat. OCH detta utspelar sig i Kanarika (Graciosa, som låter som en pizza.)
Nattsegling kl. 16-07 tog oss till St Anne, Martinique (ca 110 nm). Ett ställe som är precis motsatsen till Bridgetown, Barbados.
Bekvämt, stilla, tyst, lugnt och … gäääsp.
Lika märkligt som att en enda liten bar i Bridgetown kunde hålla folk vakna på flera kilometers avstånd, ja, lika märkligt är det att det ligger 200 båtar i den här viken. Men inte hörs ett ljud! Klockan nio på kvällen. Kusligt.
St Anne är nog inget för oss.
CB gillar visserligen stranden här, som är mer skyddad. Imorgon ska vi hur som helst kolla in en annan strand, på södra udden.
Och till Alice födelsedag, hoppas vi hitta någon extra fin och bra plats att vara på.
Ja, summa summarum. Nu gör vi den här ön!
Ps. Tråkig bild från imorse men min mobil laddade ur.
Barbados var rufft, tufft, bullrigt, obekvämt för seglare (usel marina, kass ankringsplats) och … alldeles underbart. Vi älskade stället.
Tårarna blir till en flod, där minnena simmar och hoppar och skvätter.
Man kan titta på dem och skratta. Se så roliga minnen! säger man och pekar. Kommer du ihåg den där till exempel?
Och då gör alla det. Och allt känns bra.
En liten stund.
Tills ett moln skymmer solen och på bara ett ögonblick har de roliga minnena skingrats och floden har blivit kolsvart. Det går upp för en hur djup den där floden egentligen är.
Snälla pappa bli levande igen, är plötsligt det enda man kan tänka.
Fast man vet att det inte går.
Snart drabbar
den även oss tror jag.
KATTALOSS 