KATTALOSS

Ska jag gå in i en vägg någon gång så är det den här.

Väggmålning pågår. På husvägg som inte längre har ett hus att hänga ihop med.

Turkost vatten och vit sand, palmer, calypsotoner, en kall Banks eller ananasjuice i strandbaren. Och så rinner tårarna på oss i tid och otid. Som att vi har något läckage bakom solglasögonen som skulle behöva tätas. Folk tittar bekymrat. Behöver ni en slangklämma till den där läckan?

Kontrasternas kontraster. Drömresa i sorg.

Vi tänker på pappa/morfar/svärfar i allt vi gör här. Så på ett sätt är han mer närvarande än annars i våra tankar. (Ni andra har fått kliva åt sidan.) Men jag säger som mamma: man hade velat att han skulle få höra det. Få höra de minst hundra sakerna som vi sett och upplevt här under veckan som gått, som vi vet att han skulle tycka var särskilt roliga och intressanta.

Få veta hur mycket han betydde för oss och många andra.

Ibland funkar det att tänka att han är den där fågeln vi såg när vi fick beskedet via satellit med 500 sjömil kvar till land. Eller havssköldpaddan här, som kommer och sticker upp sitt huvud som ett periskop och glor på oss då och då, innan den dyker ner och gör vad havssköldpaddor gör. För om han är det så ser han ju vad vi gör.

Ibland funkar det inte.

 

 

Vi är framme efter 16 dygn till havs. Men vi är ledsna eftersom min pappa hastigt rycktes bort från jordelivet medan vi seglade som bäst. På sin 64-årsdag, som även är CBs nioårsdag.

Nu åker vi! (Inte igår som jag skrev på insta.)

Vi känner oss så redo som det går. Vi har köpt jättemycket mat och vatten. Och en transoceanisk livflotte. Åkt lite rulltrappa. Sagt hej då till seglarbaren.

Hörs i Västindien!

Långsegling på gång, för dem det nu blir som hänger med. I alla fall så känns det inte som vi gör något särskilt annorlunda än vi brukar, när vi ligger i hamn. Det vill säga: bär ombord asmycket mat, tvättar (usel tvättstuga här, och svindyr!), städar båten ut- och invändigt samt reparerar trasiga grejer. Och pluggar. Och tar många raster.

Ibland slår det oss att det är lite längre än vanligt vi ska segla, när vi kastar loss denna gång. Men vet ni, det är dagligen någon som drar iväg mot Västindien härifrån, så man blir automatiskt van vid tanken faktiskt. (Och nu vill Alice iväg. Surfen har blivit dålig här nämligen.)

Just nu är förutsättningarna för att sticka iväg goda. Men vi behöver några dagar till att kolla diverse. Jo men faktiskt. Samt fatta beslut om besättning förstås.

Man kanske inte kan flytta på födelsedagar hur som helst. Men vi kom på, att vi byter plats bara! På födelsedag och namnsdag!

Vi vet ju inte om vi är på något lugnt och trevligt ställe den 13 februari, allihop tillsammans. Så för att vara på den säkra sidan, och inte slarva med en mycket viktig nioårsdag, så firade vi stort idag.

Och vi har ändå namnsdagen kvar att fira!

Första produktplaceringsinlägget! OBS. Jag är ändå neutral.

Dessa klädnypor för mantåget är sjukt stabila. Nästa gång ska ni få se dem ”in action” som man säger.

Ska det vara så ska det vara Fix Clip.

OBS 2. Vi är öppna för mer spons. Var inte blyga!

Det verkar vara

utanför marinans pir det händer. Den här oljeriggen är galet väl upplyst. Och en måne på det.

Militärhelikopter som patrullerade hamnen under en god halvtimme imorse. Kul! Ja alltså, hoppas att allt är lugnt och så. Inga ubåtar här va?

(Men visst ser det ut som att den fastnat lite gulligt i vårt spinnakerfall?!)

Jag orkar nästan inte skriva om detta: i skuggan av båtmacken, som ligger 50 meter från vår båtplats så KRYLLAR det av enorma kackerlackor. Vi vet det för ibland är en grind stängd som inte vi har passerkort till och då måste vi klättra runt just där.

Det kanske är tramsigt och orättvist och det ena med det tredje men jag är så fruktansvärt rädd för kackerlackor. Det kryper i mig bara jag skriver ordet!

Bara så ni vet så är de INTE välkomna i min ark. Jag tror ABSOLUT att jorden (efter nästa syndaflod då) klarar sig utan dem, råttor och fästingar. (Sannolikheten att de hittar ombord är väl dessvärre 100%.)

Nej! Jag har ABSOLUT INTE kunnat förmå mig att ta ett foto av dem. Trots CB’s övertalningsförsök. Men jag (som är min egen terapeut och psykolog) har skaffat ett par shorts som ska hjälpa mig av med den värsta skräcken. (Naturligtvis bara trevliga kryp på dem. Någon måtta för det vara på terapin.)