KATTALOSS

Coolast vid rodret är vår Bianca. Här seglade hon in mot hamn i Las Palmas.

Vi förstod ju innerst inne att det skulle bli så här … men det känns ändå så tungt. Se hur jag hittade Snöis, medan vi styrde in mot Las Palmas! Han mår skit! Det är för varmt här. Vad ska vi göra? Nu har han en tillfällig fristad i kylskåpet. Fan, man blir lite arg på Hulas med bastkjolen alltså, som bara står där och tokignorerar sin galjonskompanjon. Hon är verkligen ISKALL den tjejen.

Som vanligt. Det är först när grejer slutar funka som man verkligen förstår hur underbara de är att ha. Nu var det ju ingen fara, vi hade bra vaktschema (remember?) och bara ett dygn mellan Graciosa och Las Palmas men ändå! Särskilt i lätt vind är det skitsegt att styra manuellt! (För att inte tala om stackars nattpassgänget, då det blåste på lite och vakten inte ens kunde gå på toa.)

Ps. I riktigt hög sjö är det inte bra att låta auton styra, den är för osmart för att kunna ta vågorna så mjukt som möjligt (ännu så länge, Maja! kan du utveckla!?).

Ps 2. Anders har lagat den nu!

Ett hopp i tiden, till idag. Anders och jag fick till 42 spontana kilometer. Slitna som vi var efter delmålsfesten igår gick det ändå förvånansvärt lätt. Och faktiskt. Vi brydde oss inte om att passera mållinjen ens. Utan stannade ett par kaxiga meter innan. För så cool blir man. Av segling.

Barnen drog iväg på hajk på Grandiosa, med hyrcyklar, vattenflaskor, plåster och några frallor. Efter tre timmar kom Anders och jag fram till tre saker: vi måste äta lunch utan dem, vi måste segla vidare till Las Palmas redan samma dag och jag, mamman, borde jogga iväg och leta efter barna. En upptäckarjogg med viktigt mission!

PS. Jag hittade dem aldrig. Men de kom hem ordentligt. Före mig.

Som planeten Mars. Vilda västern. Sandhamn. Irland. Hawaii. Och vulkanöarnas Kanarieöarna. I en jättehärlig overklig kombo. (Lanzarote vä

Tack Daniel! Den här har varit sjukt populär. Hos oss alla! Anders har rekordet. Gör ”äpplet/bollen” på 12 sekunder.

Efter ett par dygn på öppet hav så tog crewet och reviderade

vaktschemat och (nästan) alla blev mycket nöjdare. (Undantag: kapten.)

CB och jag drog vinstlott. Soluppgångspasset aka valpasset (en gång såg vi valar vid den tiden).

 

Stadig på hand. Blick som få. Av eller på sin vakt, alltid vaksam.

Och segla långt. Länge.

Fler bilder från sträckan Lissabon – Kanarieöarna. För att jag måste. För att ni också ska komma hit en vacker dag.