What the ..?
Vi kämpar dygnet runt för att hålla allt så torrt som möjligt ombord. Inklusive oss själva. Det kan till exempel ta ett par tre dygn för ett nytvättat långt hår att torka, under rådande väder- och luftfuktighetsförhållanden.
Så fick jag syn på detta! Som tur var innan jag smorde in mig. Moisturising. Jag skulle ha börjat mögla ju för sjutton!
Nu blir det att leta efter en sollotion som funkar som ett torrschampo istället, det vill säga suger upp fukt.
Imorse blev vi tagna på kojplatsen – plötsligt ny flaggning! Och titta! En båt på väg ut, i full fart faktiskt. En syn vi vant oss av med.
Båtar över 11 meter får alltså lämna hamnen. Coolt. Vänta nu, hur långa är vi? 12,8 ju!
Vi kastade inte loss, hals över huvud. Trots allt. Vi hade väntat oss denna nya giv först imorgon nämligen. Så tjejerna var på väg till surfstranden och vi andra hade nya meck på gång. Men imorgon kanske! Eller i övermorgon. Vi tänker i alla fall inte vänta in någon bra vind. Blir det kryss så får det bli det. Åtminstone till en hamn som inte måste hålla stängt vid sydligt vågskvalp.
Vi hejade såklart på portugalsonen, vår alldeles egen Christiano Ronaldo, när vi satt där på caféet och åt våra sedvanliga muffins, framför Fifas Ballon D’Ôr-gala, i eftermiddags. Men nä. Den här gången blev det ingen guldboll till oss portugiser. Grattis Argentina!
En annan sak på samma tema: ordet futebol är så roligt att det inte går att ta en skarp bild av det, ens när motivet är på en stillaliggande sockerpåse.
Bryr ni er om att jag skriver ”gamla storseglet” när det i själva verket är det ”nya storseglet” som syns på bilden? Och som vi tydligen ska köra på. I alla fall. För DET är så bra, på många andra sätt och vis.
(Jag snackar om ett gammalt inlägg, som heter Segelbåt. Som jag härmed försöker rätta till.)
Ibland känner jag mig faktiskt lite för ointresserad av segel för att förtjäna min plats ombord.
Men hörrni. Hur gör vi med rättelser? Jag känner på mig att det blir fler. Om Anders nu ens ska läsa bloggen?
Idag sken solen! Och jag hade lovat att vi skulle kolla in det kommunala badhuset. Sagt och gjort.
Vilken fullträff! Vi hade hela 50-metersbassängen för oss själva. (Gånger typ 20 meter bred, gånger typ 2 meter djup. Om ni undrar över rubriken.)
Först vaktad av en badvakt. Man. 25-årsåldern. Som snart var två. Och sedan tre. För att säkerhet är mycket viktigt. Inte för att en svensk tonåring i bikini är en raritet. I det kommunala badhuset. I Póvoa.
Nu ska jag knyta ihop det här inlägget: mycket fräscht och välskött badhus, rymlig bassäng, riktigt ball utsikt – dagens badutflykt får maxpoängen tre av tre badbojar.
(Fattar ni sånt här? Badboj = bad boy. Nä. Det är för långsökt va?)
Vi fattar inte hur det har gått till men på något sätt har vi ändå, till slut, lyckats släpa ombord mer mat och vatten än vad vi samtidigt gjort av med. Vi ligger på plus!
Fast, alltså, nu får ingen äta något, fram tills vi kastar loss. (Annars måste vi ju börja om med bunkringen, herregud.)
Och 90 liter flaskvatten har vi. Som vi ska spara och dricka av sen.
Håll ut barnen! Det här ger er (ännu en) anledning att längta ut på Atlanten!
Det blåser (från syd, alltså ”fel”, om ni undrar) och regnar (från alla håll, konstigt nog). Men vi ser en ljusning i prognosen! Så kanske de öppnar hamnen för utfart redan nu på torsdag!
Idag utförde vi en tuff expedition i norra Póvoa (ja inte var det någon löjlig liten promenad inte). Det var väl ungefär det som hände idag.
Titta! Här tankar brandbilen!
Och till vänster vår silvriga hyrbilsškoda. Kanske inte för att vi har blivit lata och inte riktigt orkar med vårt hitte-på-asketiska-äventyrarliv och så, utan bara för att …
Ja! Vi behövde köpa ny gasol. Och man kan ju inte precis PROMENERA in på ett bensinmacksområde. Nä. Så att.
Det är för oss precis som för Vasco och hans crew. Stannar man för länge i land så blir det bara en massa problem. Det kan till exempel vara:
tandvärk (kanske för att man har för mycket dajm i förråden, kanske för att man dricker för lite antiseptisk rom)
fotvårtor
lättja
köplusta.
Jag säger inte att vi har drabbats av just de här grejerna. Men det hade kunnat vara så. (För Vascos pack var det däremot exakt det här som hände. Skriv upp det.)
I alla fall så får ni se ett par strumpor som jag kan erkänna att jag köpte till mig själv idag. Av ren lust. Skulle inte ni ha gjort det? Hur passande liksom?
(Suck. Nu hamnade bilden överst. Jag behöver en redaktör. Minst.)
I bland plockar vi fram ett avsnitt med Lacken och Tråden, Sveriges radio P3.
KATTALOSS 