KATTALOSS

Pokal och medalj till dessa två, för att ha seglat mest och längst.

Kyrka bak, fyr fram – allt i ett!

En behövde fylla på med vätska.

En var trött och glad.

En var lättad (och lite bränd?).

En ville sporta sina nya glittriga skor.

Om man ska vara petnoga så hade vi tänkt hinna längre söderut i Portugal. Men nu har vi sagt att om de har möjlighet att ta upp båten här, för landförvaring, så kör vi på det.

24h tog det från Corme (hette det så? har redan glömt) och nu har vi bokstavligt talat sladdat in i marinan. Portugal. Vi gjorde det!

Igår kväll såg Bianca ett gäng delfiner som simmade med båten. Hon hann fånga en på film innan minnet i mobilen blev fullt.

I natt såg hon ännu fler (eller samma?).

Orättvist tycker jag och CB i alla fall.

På rätt vatten, nu ska vi bara hitta bästa marinan.

… i vår stadsvandring och satte oss på en bänk för en liten fikapaus. Men då kom en omtänksam fast lite

arg-looking tant och sa att vi inte kunde sitta sådär i blåsten och blåsa bort hursomhelst utan måste gå till läsidans bänkrader. Och sätta oss där. Som vanligt folk. Herregud!

Vi reste oss och lämnade den blåsiga bänken. Naturligtvis gjorde vi det.

Ofta är det bara vi. Och havet. Så när vi ser människor, allra helst människor som gör något, så måste vi stå och bara titta. En stund.

Här var ungdomar i färd med att välta en båt. Och hoppa från en hög kaj. Vi tror att det kan ha varit en utomhusfritidsgård. Opersonalad.

Är det här ett skämt eller?

Här skulle jag citera en av mina favoritdikter. Men den här seglingen vi håller på med, har gjort att jag har glömt allt möjligt. Såsom dikter. Och jag hittar den inte i cyberspace.

Så nu får ni hjälpa mig! Den handlar om kläder som hänger på ett streck. Och plötsligt vinden vrider. Bla bla bla vippar till och niger. Osv. Klänningar. Pyjamas? Original på engelska men lika fin i svensk översättning.

Tack!