Ni vet såna här platser, som bara ligger där, när man tagit en omväg liksom bakom allt, och stadens larm bara hörs som ett svagt brus.
Full moon party
Oj så gott
Real Club Nautico
Ingen fångad ännu. (Tack och lov!)
Marinans maskot.
Idag stod vi en stund och log snällt mot vad vi tror är (avbilden av) något havsskyddshelgon.
Här ligger de och ser oskyldiga ut, men jädrar vad de drar upp svall i marinan när de kommer in i 20 knops fart på morgnarna. (Hastighetsbegränsning 2 knop.)
Fin utsikt vid högvatten.
Ska det verkligen vara sådär hög sula och så ..?
Fisk till middag
Schema
Det här var roligt tyckte vi
Utmhusrulltrappa ner till sjavig perrong.
Lokförare som ser ut som piloter, röker och diskuterar rutten, ute på perrong 6. Vi passagerare fick inte gå ut …
… förrän den här ”boarding-kvinnan” och hennes två assistenter (?) kom och släppte ut oss, en efter en. På perrong 6 stod ytterligare ett par stiliga farbröder som visade oss till vagn 4.
När vi kom ombord fick vi ännu mer flygkänsla. Bästa tåget hittills! Och billigaste! Heja Spanien.
Skinkor som hänger i taket, och allt är skinkfärgat
Våra ”hotellrumstapas” är slut. CB har somnat. TV:n är dubbad och wi-fi är svajigt. Min bok lämnade jag kvar i Biarritz, för att lätta på bagagevikten. Vi bor vid en gränsstation vilket gör gatan utanför ganska så ocharmig. (OBS. Jag hade
aldrig lämnat CB ensam, dock släpat med honom ut, om området varit kul.) Återstår endast att posta andrasorteringen här. Och sova. Och drömma om La Coruna.
Lunchtapas. Skinkor i långa rader.
Vår härliga terrass.
Vår korridor.
Va?!
Ja, som ni redan sett på insta. Vi är helt paffa. Vi skulle ju komma fram först. Och istället ligger vi i ett jätterosablommigt hotellrum i Irun. Alltså enligt vad vi trodde skulle de i BÄSTA FALL vara framme torsdag kväll.
Vi får gratulera dem till ett mycket väl utfört lopp. Vilket ni som följer insta och redan kan er fabel, instämmer i, inte sant?
Ps. Tja = Älskling!




















