KATTALOSS

När man seglar i medvind behöver man inte bjuda sin besättning på Jätten citronrån till lunch (Ballerinakakorna är slut), utan då orkar man fixa schysst sallad ska ni veta! Och eftersom jag nyss, äntligen, kunde handla (på Delhaize) så är endast fyra av ingredienserna konserv! (Tonfisk, kikärter, oliver och majs, för dem som gillar det.) Resten är färskt! (En ingrediens var förresten fryst. Eftersom vi är i Belgien/Frankrike så kör jag med frysta haricots verts istället för gröna ärter, som kylklamp när jag handlar.)

Bra seglat där i motvinden i Nordsjön, med tonåringarna! Starkt! Jag är så imponerad!

Bra åkt med tåget, med åttaåringen! Hur hittade ni och allt? Imponerad!

Idag hade vi medvind och riktigt trivsam segling i åtta timmar.

Vi hade alltså medvind, jättebra, men vi hade också motström. Som löpbandet på gymmet ni vet. Inget för såna som vill komma någon vart.

Till Calais kom vi till slut, i alla fall. Och här ligger vi nu och väntar, sedan fyra timmar tillbaka, på att bli inslussade i marinan.

(Alice stod plötsligt inte ut med väntan, hon ville sätta fot på fransk mark uuumädelbaaarr nyyyy pöö ään gööng!)

Voila! Nous sommes á Calais!

Har ni provat det någon gång, att bo i ett land i fyra år och sedan flytta hem till Sverige, träffa snubbe, föda tre barn, jobba osv. etc. för att SEDAN, efter 23 år, åka tillbaka till landet ifråga med er nya lilla familj?

Det blir lite mind fuck faktiskt. Konstiga elektriska impulser i hjärnan som krockar. Vem hade kunnat tro?! – liksom.

Men kul, såklart.

Kanske lite konstigt bildval, men jag handlade på Delhaize idag. Och den affären står faktiskt för mycket mer än man kan tro. Vi kanske kommer in på det i en annan blogg, en annan dag.

Kanske inga tatueringar, inga guldringar i öronen, inga papegojor på axeln, inga träben eller skägg eller grova labbar (ännu). Men oj vilka dugliga sjömän! Nordsjön var galen. Vansinnig. Knäpp! (Alice har planer på att spränga bort den och bygga nytt.) Och så fick de kryssa ovanpå det.

Ja, nu sitter de här och skrattar, efter ett maratonpass, våra jävligt sköna sjömän.

Ps. Man får svära hur mycket man vill i vår båt (inkl. blogg).

Och klockan ett kom de som hade valt sjövägen till Oostende. Och blev faktiskt insläppta genom en sluss och tre broar, till finmarinan jag och CB sett ut.

Nu har vi bytt så tjejerna har fått installera sig på hotellet. Kändes lite rättvist faktiskt.

… åker tåg då och då. I alla fall efter en gungig dag med utsikter om en ännu gungigare natt.

CB blev överlycklig när Anders frågade om han hellre ville gena landvägen.

I Oostende hoppar vi på igen, i morgon bitti.

Idag när vi seglat/motorerat sju timmar, undvikit en militärövning på en sanddyn (ja det var så det blev, fast vi fantiserade om att åka in och köra RIKTIG MILITARY BOOT CAMP-TRÄNING) och ankrat vi ny ö och trevlig marina, ja då hittade vi ännu en stängd affär. Snabbt beslut på improviserat skepparmöte: vi äter och dricker så mycket vi orkar på restaurangen istället, så står vi oss kanske till Belgien!

På intilliggande lekplats fick de som hade myror i benen springa av sig. (Och därmed blev bunkringen ett nollsummespel.)

Ps. Vi har massor av mat kvar ombord men ingen festlig, och inget godis.

Ps. 2 Ursäkta tramsigt kring det militära hit och dit, så skriver bara en som aldrig drabbats av krig.