Glada miner

Trots ett relativt ogungigt dygn (drygt) till havs, var det lättade och glada krabbor som fick åka i land och kolla in … ja det här stället där vi är (som jag inte kan få in i mitt huvud vad det heter). Men först hissade jag tysk gästflagg! (Och sedan tyckte jag att det var korkat av andra båtar att ha sina vanliga båtflaggor åt fel håll, va fan de bor ju ändå här och borde veta hur det ska vara herregud, tills Anders påpekade att det är så tyska flaggan ser ut och kunde det vara så månne, att jag hissat Belgiens bla bla bla.)

Glada är vi i alla fall!

image

image

Men

image

image

image

image

image

Men sen ska man korsa nån sabla motorväg och man har ju läst på att såna här rackare väjer inte för nån liten irriterande tvålkopp som guppar framför dem inte. Och att de har en bromssträcka på ca 200 000 sjömil. Det har man läst. Och den där härliga känslan nyss, den byts till drömkänslan ni vet, när man står med sirap upp till midjan och ska springa  ifrån ett monster (och monstret står inte i sirap). Det är förresten två monster. Man ska hinna framför det första och bakom det andra, (utan att jippa för det är jobbigt).

Sjöben

När jag träffade Anders för nitton år sedan hade jag aldrig satt foten på en segelbåt. Min näst första segling någonsin gick från Key West till Nassau via Cat Key. Det var gungigt på Golfströmmen och jag insåg att jag ganska lätt blir sjösjuk. Så har det varit sedan dess men jag har lärt mig mer om hur det funkar (och vi kör egentligen inte långa gungiga pass längre,

image

förrän nu då, den här sommaren). Idag var det gungigt men det funkade bra, tack vare nedan tips, samt Postafen och löjliga armband.