Vi gillar vind och vi gillar öar. Det känns bra (och inte svårt alls!) att tänka att du, pappa Öivind, är med här, bland karibiska Öar och I varm outtröttlig passadVIND från Afrikas kontinent.

Så. Pappa? Kom igen. Ditt namn förpliktigar.

Alltså. Vi letar! Vi söker tröst och svar. Är du här?

Tänk, bara tänk, om du till exempel är en Ö nu, då skulle ju alla vi kunna vara en ögrupp jättenära och det skulle kunna finnas fina bra broar och färjetrafik som var tät mellan dem, både fram och tillbaka! Okej?

Du skulle kunna se oss varje dag. Du skulle kunna lugna oss. Du skulle kunna se till att vi låg stilla, tryggt. Tillsammans men var för sig. Så som öar i en ögrupp gör.

Eller om du är en VIND. Då skulle vi kunna vara luftmolekylerna i och runtomkring den. Ja! Vi kunde skynda och vina och knuffas (och bråka lite grand ibland).

Du skullebhjälpa oss framåt. Du skulle se till att vi höll oss i rörelse. Bra! Sysselsatta med att fortsätta susa, så som luft i vind gör.

Vi seglar och vi minns dig och tänker att du vet och ser. Du läser våra bloggar inte minst! Väl? Jo då. Du är här.

Men. Vi saknar att höra dig med öronen. Läsa något du skrivit, som syns. Träffa dig sådär som man gör i verkligheten.

Och. Fast vi tänker att vi känner din närvaro så undrar vi vad du är. Var. Lilla fina pappa. Vår älskade ö i vind.