KATTALOSS

När vi lämnade Cuxhaven igår morse visste vi att det skulle bli tufft de första timmarna så vi förberedde oss (ovanligt) noga. Lösa saker plockades undan, åksjuketabletter intogs (jag och CB), färdigbredda mackor lades i kylen.

Men vi var beredda att ta risken eftersom lite medvind väntade runt hörnet, och vi var ju så förfärligt sugna på att komma vidare.

Det blev tuffare än vad vi föreställt oss (alltså även kapten). Med sandbankar, strömmar, mycket tung trafik och 25 knop vind framifrån var navigeringen trixig samtidigt som vågorna var vansinniga – spetsiga istället för rullande, runda – spetsiga väggar av blytungt vatten som kastade tontals blöt tyngd över kattan. I en katta blir det extra speciellt eftersom vågor också slår, trycker, spränger mellan skroven.

Efter sex timmar galenskap lugnade det sig. Natten var vacker, medvind, god fart.

Dagen idag samma sak. Lugnt och fint.

Oj oj, så ombytligt det är. Segling alltså.

Photo by Captain A. Just saying.

Imorgon ska vi vidare, till Holland! Vi läser på om vädret. Jag hittade en trevlig sida. Ungefär samma brukar gälla till havs, fast med ännu större solchans!

Jag kanske har glömt att informera om detta men det här, mina vänner, det här genererar poäng. Vad poängen sedan kan lösas in emot är än så länge hemligt men ni vill ligga i topp, så mycket kan jag säga. (Vid såna här tillfällen märker man vilka som är ens riktiga vänner.)

Ikväll tömmer vi chips/godis/ostbågshjärtan/popcorn/fanta-förråden, för ikväll är det movie night med nya friends! (Syster kom lite senare.)

Big Hero 6 på liten skärm.

Hur bra? Katamaran! Långseglare! Tre barn! CB är där just nu och bygger Lego med Oliver, nio år.

När stormen bedarrar ska de upp och göra the Baltic Sea. Men sen ska vi ses igen i Portugal.

Nu när tidvattnet är som högst har vi fin utsikt över betongpiren som skiljer oss från havet havet.

Överst: vår norska granne (fick ej plats inne i marinan), nederst: ett skepp kommer lastat med Hyundai.

Idag fick jag sällskap! Mycket trevligt. (Men tro inte att det är tryggare att springa med denna man, än att springa ensam – nä, jag minns  till exempel när vi sprang från Zambia till Zimbabwe minsann, jättekul, mitt på dan, lite varmt kanske men äsch. När vi skulle tillbaka till Zambia, och vårt hotell, var det inte lika kul. Inga pass? Inga pengar? Inget hotellkvitto?

Nåja, idag blev vi sandblästrade i stormen på vägen västerut, och på vägen tillbaka fick vi springa uppe på vallen (ja, vi kallar den ”intervallen”) eftersom det inte längre fanns någon väg kvar. (Extra högt tidvatten idag!)

Idag skulle vi ha knutit ihop alla signalflaggorna till ett flaggspel och firat syster/moster/svägerska Annika på 38-årsdagen, men eftersom det ska bli storm så lät vi bli.

Grattis ändå! ❤️