KATTALOSS

Vi gick aldrig upp till Helgoland utan ligger nu i Cuxhaven, och väntar på stormen som ska komma ikväll.

I kanalen.

Dansk design.

Redan i Rendsburg kände vi för ett stopp. Här kan man ta en avstickare och längt inne i denna återvändsgränd hittade vi tre saker: ankringsmöjlighet! Tivoli! Mc Donalds!

Alice har kommit! Dags att katta loss!

Först stod vi länge och glodde på denna Wally 60. Så tom! Åh! Och då kom de ändå in i hamnen bara någon timme tidigare. Och kolla hur bekvämt den seglas!

Några hundra meter senare, åh, en Princess 55. Men hur kommer det sig att den är amerikanskflaggad? De har ju knappast korsat Atlanten i den där. He he. Märkligt, märkligt. Nu kommer tullen snart att ställa frågor ska ni se. Oj oj. Och ändå, ååh.

Redan trött på denna rubrik, detta inslag, denna löjliga serie inlägg med svettiga selfies i olika miljö. Och här kommer ändå en nummer tre: Kiel. Bild ett: CB var med första biten. Bild två: jag framför bunker. Bild tre: jag framför stridsfartyg med mera.

Också trist: att jag visar krigsrelaterade vyer bara för att vi är i Tyskland (men det råkar faktiskt vara så det ser ut här).

Idag tog jag och CB dramaten och promenerade ca 40 minuter, till Famila (mataffär). Vi hann avverka Tysklands historia ( nä, inte hela, men en hel del om andra världskriget) längs vägen tillbaka, ca 50 minuter tog det, tungt lastade som vi var. Men inlägget skulle egentligen handla om att vi alltid äter ärter när jag har handlat ny mat till båten, på främmande ort, eftersom jag använder ett litet paket frysta sådana som kylklamp. (Och vi har ju ingen frys ombord så de måste ätas samma dag.)

Ps. Det är ofta förvånansvärt långt till mataffär när man ligger i marina.